Just nu vill jag träffa min underbara och grymt saknade Farbror Tommy som dog för lite över ett halvt år sedan i en bilolycka. Han var min förebild och inte bara en släkting utan även en underbar vän till mig!
När jag fick veta att han hade dött så försvinn marken under mina fötter och jag bara skrek och visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag va mycket ledsen flera veckor efter men nu ha det lugnat ner sig lite, men jag tänker på honom varje dag och saknar honom så det gör ont! ibland tänker jag på allt vi hann göra tillsammans och jag är så himla glad att jag fick den tiden jag fick med dig, även om det var alldeles för lite så lärde du mig mycket om livet och du var även mycket motorintresserade och du trodde på mina mål och drömmar och när jag bryt ryggen fick du mig att inse att jag hade chans att komma tillbaka till crossen om jag bara tränade, tyvärr fick du aldrig se mig sitta på hojjen igen.  Jag insåg försent hur mycket du verkligen betyde för mig och hur mycket jag älskade dig. När man ser bilder på dig tror man fortfarande att du bara är på semester eller något och kommer snart hem med din glädje och dina skämt! men tyvärr kommer du aldrig tillbaka hur mycket jag än önskar det! 
Tommy Pettersson, världens bästa Farbror och förebild! jag saknar dig så mycket så de gör ont!